"Sportbönan" Maj
(i mitten) i full orienteringsmundering.
Fotoalbumets text säger
allt: "Rekordpackningen mellan Froskon och Sticken. 60 kg.
4/8 45."
|
 .....
|
Maj (f. Grenholm)
föddes i Södra Stortjärn i Bygdeå samma år som Olle. Tillsammans
fick de tre barn: Stig (f. 1946), gymnasielärare i naturorienterande
ämnen i Gävle, Ylva (f. 1953), utvecklingsledare på Gymnasieförvaltningen
i Umeå, och Siv (f. 1955), Solna, speciallärare för dyslektiker
i Sollentuna.
1944 blev Olle av Sten Selander inbjuden till Padjelanta för
att medverka (som bärare!) i de pågående undersökningarna
av floran i sydvästra Lule lappmark. Selander hade tidigare
gått där med Nils Dahlbeck, som då sensationellt hittade raggfingerörten
Potentilla robbinsiana på väg till Virihaure. Olle och
Selander hittade nu inte bara en ny, rik förekomst av den
rara fingerörten, på Jeknaffo, utan även Wahlenbergs "förkomna
art" grusnarv Arenaria humifusa. Stora saker!
Olle var nu helt såld på både fjäll och botanik. Som forskaruppgift
tänkte han sig därför först att skriva södra Lapplands flora,
en region som botanisterna nästan helt försummat. Sommaren
1944 så började han därför, med start i Borgafjäll, att genomsöka
fjällen i Åsele lappmark. Från 1945 var även Maj med på fjällturerna.
Det året började de med Saxnäs- Marsfjäll, där de fick uppleva
det årets berömda solförmörkelse. Sedan tog de båt till Klimpfjäll,
och gick via Tjåkkolastugan och Vardofjäll till Remdalen och
över till Norge. De viktigare botaniska upptäckterna från
den sommaren finns i den redan samma år publicerade Några
anmärkningsvärda växtfynd i södra Lapplands fjäll.
Sommaren 1946 uppmärksammade Olle den märkliga flora som
uppträder på serpentinbergarter. Bidragande orsaker var bl
a Mauno Kotilainen som redan skrivit något om några finska
serpentinlokaler, men även att Olle den sommaren, på Murfjället
norr om Fatmomakke, hittade de isolerade förekomster av de
sällsynta arterna rödnörel Minuartia rubella, lappögontröst
Euphrasia salisburgensis och isstarr Carex glacialis
(publicerade 1947 i Minuartia rubella funnen i södra Lappland).
Därmed tändes en ginsta. Hädanefter var det serpentin som
gällde, och Olle traskade igenom i stort sett samtliga områden
där sådan berggrund markerats på dåtidens rätt bristfälliga
berggrundskartor. Samtidigt arbetade han sig varje år allt
längre norrut i länets fjäll, och 1947 kom han för första
gången till Tärna.
Forskandet drog ut på tiden. 1951 kunde han genom ett resestipendium
studera serpentinområden på Gaspéhalvön i Quebec i Kanada
(publicerat 1954 som Notes on the flora of the Gaspé Peninsula).
Annars försörjde han sig bl a på vikariat, t ex för K. V.
Ossian Dahlgren på folkskole lärarseminariet, men hade också
en tid fast anställning på Naturhistoriska rikksmuseet under
Eric Hultén. |
|
1953
publicerades hans centrala verk, den monumentala Plant
Life on Serpentine and Related Rocks in the North of Sweden,
ett grundläggande arbete som ännu idag, varhelst i världen,
bara måste citeras om man skriver något djuplodande
om serpentinväxter. Olle avvaktade dock med disputationen
ända till 1957, eftersom han ville se Gunnar Kautskys avhandling
om Padjelantas geologi. När den kommit ut drog Olle och Maj
till Padjelanta för fältkontroll. Maj berättar att det var
fantastiskt: Olle pekade på en knöl som markerats som serpentin
på Kautskys karta, och när de kom fram växte där den extremt
sällsynta serpentinspecialisten grusnarv Arenaria humifusa.
Detta upprepades om och om igen.
Disputationen skedde på Växtbio 18 maj 1957. Många tror nog
att det är "Plant life on Serpentine..." som är Olles
avhandling, men egentligen utgörs den av ett tunnt, blått
häfte med titeln Studier över floran på serpentinbergarter
i norra Fennoskandien och nordöstra Nordamerika. Häftet
sammanfattar och refererar tre av Olles redan tidigare utgivna
verk: "Plant life on Serpentine...", "Notes on the
flora of the Gaspé peninsula" och den utmärkta De serpentinicola
elementen i Fennoskandiens flora. Fakultetsopponent var
Magnus Fries, andra opponent Hugo Sjörs och tredje opponent
(naturligtvis) Nils Hylander. Efteråt var det middag på Norrlands
nation, bl a kom Erik Hultén med fru Elsie från Stockholm.
Olle hade redan nu erhållit ett arbete i Umeå, nämligen som
lektor på folkskoleseminariet, en tjänst som först innehades
av Hugo Sjörs (!). Hugo fick dock rätt snart en laboratortjänst
i Stockholm, varför han ringde till Olle och föreslog honom
att ta jobbet i Umeå. Maj flyttade upp i juni 1957. De bosatte
sig först på Dragongatan 20, sedan på Skolgatan 91 (där ännu
några rymlingar från Olles odlingar, bl a stinksyska Stachys
sylvatica och lundsmörblomman Ranunculus elatior,
lever kvar i brandgatan bakom huset), och slutligen i radhuset
på Nydalavägen 18 B.
Olle blev snabbt omtyckt på seminariet, och trivdes också
mycket bra. Eller som Maj säger: "kanske var det hans lyckligaste
dagar". Olles undervisning täckte hela biologiområdet. Han
hade att ta hand om allt från fåglar till människokroppen.
Han byggde upp det mesta från grunden och ledde otaliga exkursioner.
Just från en sådan stammar mitt eget första minne av Olle.
Det var i fyran, dvs hösten 1964, då jag gick i seminarieklass
på "semis", som vi kallade skolan. Fröken (Ebba Zingmark)
hade baxat iväg hela klassen till en heldag på Holmön, och
dit hade även några seminarister tagit sig. Mitt ibland dem
stod en underlig kuf i golfbyxor och långstrumpor, och i handen
höll han något grönt, långt och jätteslemmigt."Det där barn,
det är lektor Olof Rune", sa fröken.
......................................................forts
>>> |
|
