Botanist i en levande trädgård
Sommarblommor i fjällen
Smultronstället
Sommarfjäll
Hemavans unika blomvärld

Startsidan
OLOF RUNE. In memoriam
Brudkulla - Gymnadenia runei
Olof "Olle" Rune, Umeå

En stor biolog och naturvän har lämnat oss. Olle Rune avled den 16 september, vid en ålder av 87 år. Han blev lektor vid folkskoleseminariet i Umeå 1965 och från 1967 fram till sin pension 1984 var han universitetslektor i ekologi vid Umeå universitet. Olle disputerade i Uppsala 1957 på en avhandling med titeln: "Studier över floran på serpentinbergarter i norra Fennoskandien och nordöstra Nordamerika".

Vi är många som har haft förmånen att ha Olle som vän, kollega, lärare och mentor. Vi känner i dag stor sorg och saknad, men samtidigt en djup tacksamhet över att ha fått uppleva naturen tillsammans med honom. Olle hade en förmåga som få att "läsa naturens bok" vare sig han befann sig på Kenyas savanner och berg, i svenska fjällen, på Gotlands alvar eller vid norska kusten. Detta är ändå bara några få av de biotoper som vi förknippar med Olle. Att stå med Olle strax ovan trädgränsen på Mortsfjället i Hemavan och höra honom citera ur Linnés lappländska resa om dennes intryck av fjällen var en högtidsstund för alla och envar.

Att biologistudenterna i Umeå under ett stort antal år gjorde ett tvärsnitt genom Skandinavien, från brackvattnet i Bottenviken via skogslandet och fjällen till norska västkusten utanför Mo i Rana, var till stor del Olles idé. Hans kunnande vad gällde botanik, ekologi och berggrund var grundbulten i detta "snitt".
Olof

Hans kännedom om Västerbottenfjällens flora, fauna och berggrund var stor, liksom hans förmåga att förmedla sina kunskaper. Han var uppskattad exkursionsledare för såväl gästforskare och studenter som för hobby-botanister och naturentusiaster. Han var skicklig på att anpassa sig efter sitt auditorium.
Bland studenter var han känd för att hålla hög fart. Olle hade god kondition så det gällde att hänga med så man inte gick miste om något. Att botanisera med Olle ifrån bilen var också en spännande upplevelse. Det var med hjärtat i halsgropen man följde med honom på "car-botanizing", dvs leta växter i vägkanterna - medan han körde bil! Hans skarpa ögon tog dock aldrig fel på en växt, oavsett hastighet eller avstånd.

Ett annat av Olles kännetecken var att ställa upp. Han var aldrig "omöjlig". Otaliga är de gånger som han ställde upp för någon som av en eller annan anledning inte kunde medverka i en undervisningssituation - ibland med kort varsel.

Olle deltog aktivt i den framgångsrika kampen för att bevara Vindelälven. Evert Taubes Änglamark kom därför under många år att vara ett signum för Olle.



Olof

Efter pensionen var Olle aktiv lärare och forskare under många år. Han undervisade speciellt vid kurser i Hemavan, och var inspiratör till två doktorsavhandlingar med anknytning till serptentinfloran. Han var ett viktigt stöd för doktoranderna Anna Westerbergh och Ammie Nyberg. Sitt sista internationella framträdande gjorde han 1999 under en kongress i Sydafrika som behandlade serpentinfloran i världen. Han var även internationellt känd för upptäckten av en ny orkidé, brudkullan, som kom att bära Olles namn, Gymnadenia runei.

Ett bestående arv som Olle lämnar efter sig är den Fjällbotaniska trädgården som i slutet på 1980-talet anlades i en fjällsluttning i Hemavan. För de som besöker trädgården eller arbetar där, är Olles kärlek till fjällen och dess växter alltid närvarande och mycket levande. Här fick han utlopp för sin konstnärlighet och sin lust att undervisa och berätta om fjällen och sambandet mellan arter, biotoper och berggrund. Olle var en genuin folkbildare.

När vi minns Olle går våra tankar naturligtvis även till Maj som alltid fanns vid hans sida och stödde honom. Oräkneliga är de resor och turer de gjort tillsammans, bl.a. besökte de Kenya fyra gånger. Olle och Maj besökte den Fjällbotaniska trädgården så sent som första veckan i augusti i år, när trädgården stod i sin vackraste blomning.

Birgitta Eriksson och Katarina Winka.

Torsdag 5 oktober 2006 VÄSTERBOTTENS-KURIREN
Olof Rune, Umeå.
Som tidigare meddelats avled Olof Rune den 16 september, 87 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Maj och barnen med familjer.

Olof Rune föddes och studerade i Göteborg. Olle, som alla kallade honom, var under kriget placerad vid norska gränsen och blev förtrollad av fjällens växter. Med Jämtland som utgångspunkt genomsökte Olle fjällvärlden norröver. Han blev mer än någon annan sammanknippad med utforskandet av södra Lapplands flora. 1944 gjordes de första vandringarna i länets sydligaste fjälltrakter inom Dorotea socken.

Ursprungligen tänkte sig Olle att skriva ett större verk om floran i Lappland, men hans inriktning blev snart en annan. Olle hade nämligen lagt märke till den märkliga vegetationen på serpentinbergarter, och övergick då till att låta detta bli hans forskaruppgift. 1957 lade så Olle i Uppsala fram sin banbrytande
avhandling om serpentinfloran, ett arbete som
överallt används som ett standardverk på området. Några av hans upptäckter var att serpentinen genom sin rikedom på nickel utgör ett giftigt substrat för många växter, och att vissa utvecklat tåliga raser som endast förekommer på serpentin.

Även efter det att avhandlingen slutförts var Olle fast i fjällen. En placering som lektor vid seminariet i Umeå gjorde att fjällen kom närmare, och hans långa och metodiska vandringar fortsatte. Efter att 1961 ha byggt stuga i Portbron nära Hemavan hade han också en egen bas att utgå ifrån. Gästboken i stugan skvallrar om att Portbron var en uppskattad bas även för besökande botanister från alla håll. Olles gästfrihet var stor och uppskattad.

Olle blev senare lektor vid Umeå universitet. Hans entusiasm som föreläsare omvittnas av alla vi somhaft förmånen att ha honom som lärare. Särskilt minns vi hans förmåga att med botaniken i centrum
foga samman de flesta discipliner till en spännande väv.

När en botanisk förening startades, med karteringen av länets flora som huvudsyfte, var det naturligt att Olle blev dess förste ordförande. Att ha Olle som back up var en stor förmån. och att delge honom nya växtfynd var viktigt långt efter det att andra tagit över rodret.

Mycket av Olles karaktär finns bevarad i Hemavans fjällbotaniska trädgård, en fantastisk anläggning där han lade ned mycket möda. Från början gällde det valet av lämplig plats och trädgårdens planering, därefter vandringar för att samla in alla arter, och visningar i själva trädgården där han delade med sig av sin kunskap om växterna.

Olle har nu vandrat färdigt.

BOTANIKKOLLEGOR I VÄSTERBOTTEN
gm Stefan Ericsson

Fjällbotaniska Trädgården
Naturum Hemavan
Njalla samepark
Vindelfjällen - Europas största naturreservat
Restaurang Njalla
Kungsledens sydport