Ur AKADEMISK AVHANDLING FÖR AVLÄGGANDE AV FILOSOFIE DOKTORSEXAMEN I SYSTEMATISK BOTANIK VID UMEÅ UNIVERSITET.

Tack... på ren svenska!
Jag är medveten om att detta kommer att bli det mest lästa stycket i avhandlingen, eftersom majoriteten av dem som får denna trycksak i sin hand inte är systematiker, eller mykologer, eller har engelska som modersmål.

Det är väl lika bra att börja från början, varför blev jag biolog? En viktig person (och ovetande om detta) är Tomas Elmqvist. I slutet på 1980 talet såg jag ett program om en expedition till Borneo, där Tomas Elmqvist från Umeå Universitet var med. Dag Westerberg blev utsatt för tre veckors telefonterror innan han tog in mej på biologi-inriktningen i Umeå hösten 1990 (jag stod faktiskt som första reserv).

Somrarna 1993 och 1994 i Fjällbotaniska Trädgården i Hemavan med Olof och Maj Rune var underbara! Olles entusiasm och vinnande pedagogik grundade mitt (fjäll-) botaniska intresse. Att det blev svampar, eller framför allt systematik, som jag fortsatte med, har jag Ove och Sara att tacka för. Släktträd är väldigt fascinerande, tycker jag, och Ove har varit den mest engagerade handledare man kan ha, tack för att du ställt upp i ur och skur! Förutom personerna i vår lilla forskningsgrupp (Ove, Åsa, Mats), och Kicki, Lena och Bodil i samma korridor, så har alla på institutionen varit viktiga. Litet specialtack till Lena som designade framsidan och höll koll på lunchtiderna under den sista skrivperioden. Det är mycket värt att ha trevliga arbetskamrater att fika (Åsa N), undervisa (Åsa H, Elisabet, Stig-Olov, Ulf Sperens, Birgitta, Anders, mfl.), prata bort tid (Karin Degerman, Lennart och Ivar) och ordna fester med (Katarina O, Elisabet, Åsa H, mfl.). Undervisning ja, fjällekologikurserna i Hemavan har varit en mycket trevlig obligatorisk syssla! Liksom undervisningen på BMG. Vi har haft en del besökare i vår grupp som stannat kortare eller längre tider. Alla har bidragit till denna avhandling. Mary Berbee med familj (Vancouver), Maria Martín (Barcelona), och Martina Réblová (Prag). Dessutom exjobbarna: Åsa Bång, Carina Ahlberg och Tuulikki Rooke.

Dessa fem år har inte bara fyllts med forskning och undervisning, jag har även fått vara med och organisera en doktorandkonferens (1999, tillsammans med Per och Markus på Genetiken), och praktiserat "den tredje uppgiften", dvs fördjupad samverkan med det omgivande samhället, som det så fint heter. Gästföreläsningar i skolor, och studiebesök av elever från grundskolan har känts uppskattat och inspirerat mej.

Slutligen familjen och vännerna, som har varit mina förankringar i den "andra" världen, utanför universitetet. Ni betyder oerhört mycket. Min familj, mor- och farföräldrar och övrig släkt och vänner har varit nyfikna på vad jag egentligen hållit på med så länge. Jag har försökt förklara, men tror inte att jag alltid lyckats. Stort stöd (och ibland skäll) har jag fått av mina föräldrar. Tack för att ni under åren försett mej med bil, mat, flytthjälp, skjuts till och från tåget, bussen, flyget (Umeå, Örnsköldsvik, Skellefteå) osv... Mina "gamla", utflyttade vänner: Sara Selegran, Annica, Anette och Lotta, lockar mej söderut några gånger per år, ibland ända till Alperna! och Sara Landvik, min tvillingsjäl i Köpenhamn. Ni som fortfarande bor i Umeå, skidåkar- och videokompisarna Stefan, Stojje och Anna, Jennie, Pär och några till. Tack för att ni är så bra! och för att ni påpekat för mej vilket kul jobb jag har, när jag glömt bort det själv!